Paolo+Roberto

Igår åkte jag iväg, sjuk som jag kände mig, med enda målet att hitta en studentoutfit till den stora dagen. Inte fan hittar jag någon studentklänning. Inte ens några skor. Nä. Istället hittar jag massa annan skit som jag bara måste ha fast jag inte alls måste.

Ba suck azzzåw. Men vafan ska man göra? Måste ju tänka på sin skönhet hehe... Nej förresten, jag är alltid snygg moahaha... Mmm idag ska jag fika med en hemlig bloggläsare. Undrar vem det kan va? :O OMG!!!

Aa igår kollade jag självklart på BTS där kissie var med. Såå jävla cool hon va. Skitsnygga bröst också, får cravings! VILL HAAA! Pallar inte bellas snack om att hon mår dåligt och inte har nåt självförtroende osv osv. De är bara aaaaavundsjuka! Och det vet vi alla...

Idag när jag gick hem från skolan insåg jag att jag hade en väldigt lång tid framför mig när jag förväntades plugga. Det handlade om cirka 5 timmar, vilket är en så pass lång tid att den är fullkomligt omöjlig att fylla ut med strösurfande. Vad gjorde jag då? Jo, jag gick och köpte mjöl och jäst. Att baka bröd tar tid mina vänner! Jäääääääättelång tid. Inte cirka 5 timmar men tillräckligt för att man absolut inte ska hinna plugga. Nej, nej. Sorry Carolina, men jag hann faktiskt inte plugga idag! Jag bakade ju bröd! Med mjöl för fan! Shit.. mjöl? På riktitgt?

Den här bloggen höll inte så länge. Jag orkar inte skriva inlägg. Idag skulle jag sälja en resväska till en dam som skulle åka till Rom och ta med sig "godsaker" hem därifrån. Det var viktigt att väskan höll måtten som kabinväska på SAS. Inte konstigt. Men det var också viktigt att väskan inte luktade illa. Hon hade nämligen en gång köpt en väska som fick "godsakerna" att lukta illa och förlora smaken. Så hon bad att få lukta på alla väskor hon var intresseradav. Jag öppnade snällt upp dem, höll upp de under hennes näsa och lät henne vifta med handen mot näsan för att känna vad den luktade. Lite konstigt men det kanske bara är jag som tycker det. Hon köpte i alla fall en väska och jag försökte få henne att välja en adresslapp eller kanske en bagagerem också. Men nej, inte det nej.

Eyy jag drev, ett får har förfan ingen själ. Samma gäller lammkött. Ta med en nypa salt och slå ner dig. Hej.

satt här och försökte skriva på mitt engelskaprojekt. det gick inget vidare, det är för mycket som saknas. ork. lust. kreativitet. motivation. varför? varför ska jag ägna min tid åt det här? varför lämnade jag inte landet för länge sedan? det här landet som har så mycket att hata. idag såg vi en dokumentär på samhällskunskapen om bildt och persson. där ute i landet, på möten på bygdegårdar, är verkligheten deprimerande. inte ens påskbrygd kan muntra upp mig. då är det illa.

Jag tittar på mitt får i fönstret och undrar lite om fårets ull (ett prydnadsfår alltså) består av riktig fårull. Kankse är det så. Jag luktar på fåret och försöker minnas hur får ska lukta. Men det luktar inte får. Jag känner ingenting. Ingenting förutom kaffesmaken jag har kvar i munnen.

Väntan är ganska vackert. Både som ord och som fenomen. Det ligger mjukt i munnen. Väntan. Se så, smaka på det. Gott va? Ja.

man lär sig mycket när man städar. till exempel att det bästa sättet att plocka undan saker är att sätta på sig dem. en hatt som ligger och skräpar, på med den. några armband på golvet, på med dem. vidare lär man sig att uppskatta minimalistisk inredning, eller rentav spartansk. hur mycket lättare vore det inte att dammsuga om man bara hade typ en möbel? jävligt mycket lättare. man lär sig också att stå ut med att ha tråkigt. för man måste ju städa. eller..?! jag måste ingenting. jag är fan 19 år.

Igårkväll var en riktig höjdare. Käkade knappt någonting på hela dagen och möttes av fiskmiddag när jag kom hem. Började må illa men efter att ha övertalat mig själv att det bara var tramserier från min sida så reste jag mig ur sängen och travade ner till Odenplan med André för att hyra film. När jag som bäst står och ska välja film sköljer illamåendet över mig och jag inser att jag är på väg att svimma så jag går ut. Sätter mig i en port med huvudet mellan benen, kränger av mig jacka och tröjor och tror att det ska bli bättre. Icke. Snart står magen i halsen och jag springer fram och spyr vid ett träd. Min hjälte till pojkvän fixar en taxi eftersom jag knappt kan stå utan att bli yr. Väl hemma är allting bättre och vi kollar på "Flickan", som för övrigt förtjänar ett helt eget inlägg. Fantastisk film. Natten blir febrig och varm och jag vet inte om det är en dröm när André går upp för att gå till jobbet. Vaknar vid elva med värsta febern, somnar om och vaknar lite piggare vid två. Driver runt hemma, försöker äta, försöker att inte somna om. Knaprar två Ipren och lyckas pilla lite på mitt projekt samt röka två cigg. Fräscht.

Alltså kill me på riktigt. Jag orkar inte med p100. Högen av grejer att göra bara växer ju mer man tar i den. Jag mår illa.