Paolo+Roberto

Livet består av väntan. Det är så det är. Men ibland så förstår man att det är just väntan på det man vill ska komma som kan vara det fina. Lite som Nalle Puh sa, att det bästa med "honing" är ögonblicket alldeles innan man stoppar in en sked i munnen. Lite så håller jag med om att det är. Sedan finns det jobbig väntan. Väntan på bussen, väntan på lektionen, väntan på maten, väntan på att någon ska höra av sig, väntan på vetskap, väntan på en förklaring, väntan på det bättre, väntan på att något ska ta slut. Men mitt i all väntan kan man ibland förstå att man inte behöver vänta och att det man går och väntar på faktiskt ligger närmare till hands än vad man först trodde. Förklaringen är inte alltid den mest krångliga eller den uppenbara, ibland kan den faktiskt vara enklare än vad man tror. Kanske har man redan hittat det man söker, man har bara inte lyckats se att man redan har det.

Jag läste någonstans att en människa lever 2 år av sitt liv i totalt mörker, endast på grund av att hon blinkar. Förstår ni då hur lång tid av våra liv som utgörs av väntan? Väntan och längtan. Det är så vackert att man nästan blir tårögd.

/Roberto