Paolo+Roberto

...en Paolo och en Roberto som satt på en sunkig bar en måndagskväll och diskuterade livets djupa frågor. Detta är inte något ovanligt förekommande fenomen och både Paolo och Roberto kände sig alltmer hemmastadda i barens hörnsoffa då de sakta lät svårmodet kicka in allteftersom alkoholen sipprade ut i blodet. Av någon anledning kom samtalet in på fyllekåthet och vi förde en rofylld diskussion kring ämnet. Vi kom fram till att fulla och kåta blir vi nog alla ibland och vi skrockade djupt och skålade i glasen. Vid bordet bredvid satt några finansvalpar och tittade med stora ögon, eller nej finansvalp är fel ord, de hade samma blick som ett par rediga kapitalister som vill tjäna storkovan på att köpa aktier i vapenindustrin men felet var att de var allt för unga och orutinerade. Vi kan istället kalla dem för Finansfoster. Eller kanske små spermier som just tagit sin första simtur… Paolo och Roberto hade uppenbarligen lyckats väcka spermiernas intresse med diskussionen kring fyllekåthet och en av de mest modiga spermierna traskade med tveksamma steg fram till vårt bord och slog sig ner på en stol bredvid Roberto. Spermien presenterade sig själv länge och väl genom att långsamt uttala sitt eget namn, hålla kvar handen lite för länge och efter att Roberto sagt sitt namn fråga om stavningen för att riktigt vara säker på att han uppfattat saken rätt. Efter att både Paolo och Roberto blivit hälsade på, bestämde han sig för att styra in ämnet i en riktning som han trodde skulle passa två blonda fruntimmer väl i smaken. Han berättade att de under kvällen hade haft vägarna förbi Berns där hans far (troligtvis en finansterrier) hade haft en enklare tillställning och bjudit sina gäster på välsmakande drinkar. Jag och Roberto svarade att ”Oh så trevligt, en kväll på Berns slår då aldrig fel. Tänk en sådan trevlig omgivning för att inte tala om folket som rör sig i den.” Spermien tycktes tänka att han nu hade sin fångst på kroken och att det bara var att dra till med håven för att roffa åt sig fångsten. Han la därför in sitt starkaste kort och berättade om sitt yrke som bildredigerare, jag citerar honom: ”jag arbetar med photoshop”. Vi tog ett sidospår in i debatten, om huruvida det är rätt eller fel att redigera bilder och på så sätt skapa ett ideal för framförallt unga tjejer som är omöjligt att uppnå, innan spermien harklade sig och sköt ut stolen. Det var dags för le point final…

Han tackade för den trevliga pratstunden och frågade, som i förbifarten, om vi inte var sugna på lite gratis sprit månntro?

Här har vi det SPRIT leder till FYLLA som leder till KÅTHET som leder till SEX.

Nej, riktigt så enkelt är det inte (alltid). Paolo och Roberto sa ”tack, men nej tack” och hånflinade samtidigt som de vinkade med ena handen på ett sådant vis som drottning Silvia ofta gör då hon vill visa sin uppskattning till en folkmassa av något slag.

Roberto var nära att lägga in en sista slutkläm på det hela genom att säga något i stil med ”Simma nu lugnt, som små spermier bör, livet måste inte alltid vara en tävling. Inte ens för en spermie” men lät orden förbli outtalade.

 

/ Roberto

vill ha sommar, vill gå barbent, vill bli solbränd, vill ha solisar jämt, vill dricka glassiga drinkar, vill bli tvungen att söka skugga, vill festivala, vill slippa vara inne, vill bada i lera med gummistövlar, vill simma med ormar, vill rida ut på hest, vill slippa jacka, vill svettas överallt, vill ha en permobil på arvika, vill leva på ris med salsa, vill bli ihjälbiten av myggor, vill allt sånt helst nu tack

Jag är så trött att mina ögonlock har svårt att hålla sig uppe. Jag är så trött att blicken fastnar på diverse föremål runt omkring mig - en kaffekopp, en blå vas med konstig form eller mina strumpor som ligger bra till i blickfång. Jag har så otroligt mycket att göra i skolan och egentligen borde jag känna en jäkla motivation för att satsa rejält såhär i slutspurten på gymnasiet, men jag känner bara meningslöshet i allt vi ombeds göra och som sedan ska stämplas med ett betyg. Jag vill börja med det roliga nu på en gång, det som förhoppningsvis leder någonstans eller som i alla fall väckt mitt intresse och lusten till att faktiskt kämpa för att lyckas. Det känns ungefär som att jag har hamnat i ett mellantillstånd mellan himmel och helvete, en värld som kallas limbo. Där sitter jag nu och väntar på att få komma upp till himlen, men hela tiden hotas jag av att istället falla ner i helvetet på grund av min obefintliga motivation att ta tag i saker. Jag sitter ju mycket hellre och skriver flummiga texter i låtsasvärlden som kallas internet. (Ja, jag har just fått WiFi i Limbo.)

Jag har kommit fram till att jag lider av någon form av utvecklingskris. Men jag tror inte på skolkuratorer, de är lömska. Därför har jag gjort en trestegsplan i vägen till självhjälp:

Steg ett: Den kanske viktigaste punkten av de alla. Trappa ner på de procenthaltiga dryckerna. Efter några års studier har det kommit till min insikt att dessa skapar fler problem än de löser.

Steg två: Strukturera. Jag behöver lite struktur i mitt liv nu när allt annat är kaos. Jag behöver en plan på vad jag ska göra här i livet. Just nu ser den ut ungefär såhär (men den kan komma att ändras): se till att härda ut sista tiden på gymnasiet, se till att få åtminstone ett av de sommarjobb som jag har sökt, läsa litteraturvetenskap på universitetet som sommarkurs på distans, halvtid. Därefter börjar allvaret. Blir jag antagen till Göteborgs universitet så funderar jag på att köra, fast jag vet inte - här krävs lite mer tid för att överväga saken. Men "Medie- och kommunikationsvetarprogrammet - PR, opinionsbildning & omvärld, 180 hp" låter onekligen intressant. Har planer på att möjligtvis gå vidare till journalisthögskolan efter det, men det är ju faktiskt en fråga om att bli antagen också. Journalistyrket är det bara idioter som jag som ger sig in i (det finns ju för fanken inte några jobb!) men antingen gamblar man eller så ångrar man sig resten av livet. Nej, okej det behöver inte vara så radikalt, men lite så känns det faktiskt.

Steg tre: Flytta hemifrån. Och det fortast möjligt. Eller i alla fall till hösten. Jag står inte ut på en ö så mycket längre till.

Sedan borde jag bli lesbisk radikalfeminist, det har jag alltid hävdat, men tyvärr kommer det inte fungera i praktiken vilket är lite synd. Alla föds vi inte med samma förutsättningar, vilket är jävligt orättvist. Jag är helt säker på att det här vore lösningen på alla mina problem, att bli lesbisk radikalfeminist. Frågan är bara hur man gör då. Var ska man börja? Hur går jag tillväga?
/ Roberto

...så är det jävligt svart. Jag verkar ha ringt halva telefonboken mitt i natten. Och skickat "vad ska du göra ikväll?" till en person kl 3.40. Bra där Sanna! Bra bra! Fast det är nog lika bra att gårdagen är lite svart. Jag tror det blir bäst så.

andré fick just tre stjärnor på bana 12: värld 1

Ja, det stämmer: Idag fyller jag 19 år. Firandet har pågått i cirka 14 timmar nu. Tolvslaget på Star Bar, som inom en radie på ungefär två meter från mig själv var ett trevligt ställe. Fick min första present av Vera: två jättesöta läppglans. Man är ju beroende. När Star Bar stängde igen verksamheten vid ett drog jag och pojkvän hem. Vera tog bussen åt andra hållet. Roberto hängde kvar.. eller? Vill ni veta vad Roberto gjorde igår? Det vill nog hon också. Om någon såg eller hörde henne mellan typ klockan 01.00 och 05.00 inatt så maila pplusr@hotmail.com. Hur som helst. Morgon. Kaffe, mackor, presenter, juice, cigg. Släpade med mamma till Humana och fyndade ett par mockashorts. Handlade mat till ikväll. Ska bjuda på lammstek. Kött.

"haffarn"


/ Paolo

Allt är stilla

Kvällen igår ska och bör inte analyseras alls faktiskt. Vi hoppar den biten. Alla med på det? Jag hade kul, det blev lyckat och det blev urfuckat. Som planerat.