Roberto tar sig en rejäl funderare
Jag har kommit fram till att jag lider av någon form av utvecklingskris. Men jag tror inte på skolkuratorer, de är lömska. Därför har jag gjort en trestegsplan i vägen till självhjälp:
Steg ett: Den kanske viktigaste punkten av de alla. Trappa ner på de procenthaltiga dryckerna. Efter några års studier har det kommit till min insikt att dessa skapar fler problem än de löser.
Steg två: Strukturera. Jag behöver lite struktur i mitt liv nu när allt annat är kaos. Jag behöver en plan på vad jag ska göra här i livet. Just nu ser den ut ungefär såhär (men den kan komma att ändras): se till att härda ut sista tiden på gymnasiet, se till att få åtminstone ett av de sommarjobb som jag har sökt, läsa litteraturvetenskap på universitetet som sommarkurs på distans, halvtid. Därefter börjar allvaret. Blir jag antagen till Göteborgs universitet så funderar jag på att köra, fast jag vet inte - här krävs lite mer tid för att överväga saken. Men "Medie- och kommunikationsvetarprogrammet - PR, opinionsbildning & omvärld, 180 hp" låter onekligen intressant. Har planer på att möjligtvis gå vidare till journalisthögskolan efter det, men det är ju faktiskt en fråga om att bli antagen också. Journalistyrket är det bara idioter som jag som ger sig in i (det finns ju för fanken inte några jobb!) men antingen gamblar man eller så ångrar man sig resten av livet. Nej, okej det behöver inte vara så radikalt, men lite så känns det faktiskt.
Steg tre: Flytta hemifrån. Och det fortast möjligt. Eller i alla fall till hösten. Jag står inte ut på en ö så mycket längre till.
Sedan borde jag bli lesbisk radikalfeminist, det har jag alltid hävdat, men tyvärr kommer det inte fungera i praktiken vilket är lite synd. Alla föds vi inte med samma förutsättningar, vilket är jävligt orättvist. Jag är helt säker på att det här vore lösningen på alla mina problem, att bli lesbisk radikalfeminist. Frågan är bara hur man gör då. Var ska man börja? Hur går jag tillväga?
/ Roberto
Steg ett: Den kanske viktigaste punkten av de alla. Trappa ner på de procenthaltiga dryckerna. Efter några års studier har det kommit till min insikt att dessa skapar fler problem än de löser.
Steg två: Strukturera. Jag behöver lite struktur i mitt liv nu när allt annat är kaos. Jag behöver en plan på vad jag ska göra här i livet. Just nu ser den ut ungefär såhär (men den kan komma att ändras): se till att härda ut sista tiden på gymnasiet, se till att få åtminstone ett av de sommarjobb som jag har sökt, läsa litteraturvetenskap på universitetet som sommarkurs på distans, halvtid. Därefter börjar allvaret. Blir jag antagen till Göteborgs universitet så funderar jag på att köra, fast jag vet inte - här krävs lite mer tid för att överväga saken. Men "Medie- och kommunikationsvetarprogrammet - PR, opinionsbildning & omvärld, 180 hp" låter onekligen intressant. Har planer på att möjligtvis gå vidare till journalisthögskolan efter det, men det är ju faktiskt en fråga om att bli antagen också. Journalistyrket är det bara idioter som jag som ger sig in i (det finns ju för fanken inte några jobb!) men antingen gamblar man eller så ångrar man sig resten av livet. Nej, okej det behöver inte vara så radikalt, men lite så känns det faktiskt.
Steg tre: Flytta hemifrån. Och det fortast möjligt. Eller i alla fall till hösten. Jag står inte ut på en ö så mycket längre till.
Sedan borde jag bli lesbisk radikalfeminist, det har jag alltid hävdat, men tyvärr kommer det inte fungera i praktiken vilket är lite synd. Alla föds vi inte med samma förutsättningar, vilket är jävligt orättvist. Jag är helt säker på att det här vore lösningen på alla mina problem, att bli lesbisk radikalfeminist. Frågan är bara hur man gör då. Var ska man börja? Hur går jag tillväga?
/ Roberto
Kommentarer
Trackback
