Det var en gång...
...en Paolo och en Roberto som satt på en sunkig bar en måndagskväll och diskuterade livets djupa frågor. Detta är inte något ovanligt förekommande fenomen och både Paolo och Roberto kände sig alltmer hemmastadda i barens hörnsoffa då de sakta lät svårmodet kicka in allteftersom alkoholen sipprade ut i blodet. Av någon anledning kom samtalet in på fyllekåthet och vi förde en rofylld diskussion kring ämnet. Vi kom fram till att fulla och kåta blir vi nog alla ibland och vi skrockade djupt och skålade i glasen. Vid bordet bredvid satt några finansvalpar och tittade med stora ögon, eller nej finansvalp är fel ord, de hade samma blick som ett par rediga kapitalister som vill tjäna storkovan på att köpa aktier i vapenindustrin men felet var att de var allt för unga och orutinerade. Vi kan istället kalla dem för Finansfoster. Eller kanske små spermier som just tagit sin första simtur… Paolo och Roberto hade uppenbarligen lyckats väcka spermiernas intresse med diskussionen kring fyllekåthet och en av de mest modiga spermierna traskade med tveksamma steg fram till vårt bord och slog sig ner på en stol bredvid Roberto. Spermien presenterade sig själv länge och väl genom att långsamt uttala sitt eget namn, hålla kvar handen lite för länge och efter att Roberto sagt sitt namn fråga om stavningen för att riktigt vara säker på att han uppfattat saken rätt. Efter att både Paolo och Roberto blivit hälsade på, bestämde han sig för att styra in ämnet i en riktning som han trodde skulle passa två blonda fruntimmer väl i smaken. Han berättade att de under kvällen hade haft vägarna förbi Berns där hans far (troligtvis en finansterrier) hade haft en enklare tillställning och bjudit sina gäster på välsmakande drinkar. Jag och Roberto svarade att ”Oh så trevligt, en kväll på Berns slår då aldrig fel. Tänk en sådan trevlig omgivning för att inte tala om folket som rör sig i den.” Spermien tycktes tänka att han nu hade sin fångst på kroken och att det bara var att dra till med håven för att roffa åt sig fångsten. Han la därför in sitt starkaste kort och berättade om sitt yrke som bildredigerare, jag citerar honom: ”jag arbetar med photoshop”. Vi tog ett sidospår in i debatten, om huruvida det är rätt eller fel att redigera bilder och på så sätt skapa ett ideal för framförallt unga tjejer som är omöjligt att uppnå, innan spermien harklade sig och sköt ut stolen. Det var dags för le point final…
Han tackade för den trevliga pratstunden och frågade, som i förbifarten, om vi inte var sugna på lite gratis sprit månntro?
Här har vi det SPRIT leder till FYLLA som leder till KÅTHET som leder till SEX.
Nej, riktigt så enkelt är det inte (alltid). Paolo och Roberto sa ”tack, men nej tack” och hånflinade samtidigt som de vinkade med ena handen på ett sådant vis som drottning Silvia ofta gör då hon vill visa sin uppskattning till en folkmassa av något slag.
Roberto var nära att lägga in en sista slutkläm på det hela genom att säga något i stil med ”Simma nu lugnt, som små spermier bör, livet måste inte alltid vara en tävling. Inte ens för en spermie” men lät orden förbli outtalade.
/ Roberto
